Det är konstigt hur man kan vakna upp med en sån klump i magen som aldrig ger sig. När man mycket väl vet att idag är ingen bra dag…

Så var det för mig för en vecka sedan. Jag kunde inte riktigt vara glad. Jag kände att någonting var tokigt men för att inte vara paranoid så struntade jag i vad magen sa.

Han ville ha en riktig kyss när han skulle åka. Men när jag började kyssa honom intensivt så var han tvungen att dra sig ifrån mig. Jag trodde att han var stressad och inte ville vara upphetsad på bussen…

När han gick ner för trappan så såg han inte på mig. Jag frågade om vi skulle ringas o säga godnatt. Han mumlade ett svar och jag bad honom repetera det. Han sa att han hade svarat ja. Jag ville sen ge honom space och sa att vi inte behövde höras eftersom han ändå skulle komma hem dagen efter.

Men det gjorde han inte.

När kvällen var kommen då jag försökt nå honom ett par gånger via sms o missade samtal – hörde han av sig. Han sa att allt hade blivit väldigt fel och att han skulle stanna över.
Jag svarade att jag älskar honom med hela mitt hjärta. Jag älskar hans bra sidor och respekterar hans dåliga sidor. Jag skrev att han var min bästa vän och min själsfrende och att allt jag vill är att han ska må bra. Men att han måste behandla mig med respekt.

På måndagsförmiddagen så skrev jag ett sms om att han kunde komma hem en viss tid om han ville komma hem i lugn o ro.
Han skickade då ett sms vid 11tiden om att han mådde så dåligt att han behövde lägga in sig.. sen var hans telefon avstängd.

Livrädd ringer jag runt till alla hans vänner och ber dem om hjälp. Men då uppdagas lögnen. Rakt i ansiktet flyger lögnen på mig och skrattar sitt elaka skratt så jag ramlar ihop. Han är inte där han sagt, uppdagar sig lögnen. Ingen vet var han är. Bara kontoutdraget, en tobaksaffär och en biljett med SJ avslöjar vart han kan ha tagit vägen.  
Efter en hel dags väntan med ångest och lögnen i bakhuvudet så görs en polisanmälan om att han är saknad.

När morgonen gryr har ingen fortfarande hört något. Allting har varit helt tyst och polisen skulle höra av sig under dagen…

Jag åker till en familjemedlem för att låna bättre internet och för att förklara situationen närmare. Av en slump så kommer jag in på hans mail för att se om det finns några ledtrådar och jag tror att jag ska spy.
  Magar, nakna kroppar, fittor, ömma ord och sexuella förklaringar.. överallt. Till många – men inte en enda som är min – och inte en enda uns av respekt för mig eller bevis för att jag ens existerat. Det har pågått i min lägenhet. Vid min dator och till och med på min födelsedag.

Efter snart 4år, samboskap, förlovning och ansvar för ett barn – förväntar man sig inte det här. Men som den bitterfitta-feminist som jag nu är så har jag det äntligen fått bekräftat. De bra männen är nästan slut – förr eller senare så är en man ett svin.

När man väljer att hellre spela död än att krypa till korset.. vad ska man säga?
Mina tjänster är avslutade nu.

 

Recent Entries

• november 2011
• oktober 2011
• september 2011
• augusti 2011
• juni 2011
• mars 2011
• oktober 2010
• september 2010
• augusti 2010
• juli 2010
• juni 2010
• april 2010
• mars 2010

Grymma bloggare!

• Alex Lindskog
• Fotograf Emelie Ohlsson
• I.am.emmie
• Malou
• PamPams blogg

Kärlek och sol (vänner)

• Fotograf Emelie Ohlsson
• Malou
• Tjejjouren Engla

Viktiga länkar!

• Feministiskt Initiativ
• Gör en polisanmälan här!
• Sveriges Kvinno-och tjejjourers riksförbund
• Tjejjouren
• Tjejjouren Engla
• Vi vägrar vara tysta!

This entry was posted on lördag, september 24th, 2011 at 9:22 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.