Det är kanske dags att berätta vad som hänt…

Eller dags för mig att skriva av mig. Detta är bara för mig. Inte för någon annan.
Kanske som en påminnelse över vad det är som hänt när jag känner mig orkeslös eller ångerfull.

Jag har blivit sårad. Så ofantligt sårad. Jag har varit så förvirrad och illamående. Så förbannad och så ångestfull. Jag har känt mig så betydelselös och så liten…

Jag har lagt en vänskap åt sidan och kapat banden. Det har varit ett väldigt svårt och sorgligt beslut – men det enda rätta beslutet. Nu har jag sörjt och gråtit som om någon har dött. Jag har vänt mig ut & in och tillbaka.

Att vänskapen har betytt mycket för mig – är ingen hemlighet. Därför har det varit så fruktansvärt svårt för mig att lämna. Vad samvetet och hjärtat säger är inte alltid vad hjärnan och magen säger – men när man börjar förstå att allt inte står rätt till så blir det plötsligt lite enklare att lyssna på hjärnan.

Jag vet inte vad jag är mest ledsen för. Att jag varit så godtrogen eller att jag varit så trogen, ärlig och omtänksam mot en människa som i slutändan inte vill mig något gott – utan vill åt något annat?

Jag kanske har haft fel… men personen som visade sig tillslut är inte någon jag vill ha i mitt liv ändå.

Jag är som bortblåst. Jag har aldrig funnits nu när du märkte att det inte gick att få som du ville? Det är så det är nu.

Recent Entries

• november 2011
• oktober 2011
• september 2011
• augusti 2011
• juni 2011
• mars 2011
• oktober 2010
• september 2010
• augusti 2010
• juli 2010
• juni 2010
• april 2010
• mars 2010

This entry was posted on måndag, augusti 1st, 2011 at 19:50 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.