Vissa människor har svårt att acceptera deras eget dåliga samvete. De har svårt att acceptera andras känslor och istället för att be om ursäkt så förnekar dem och ifrågasätter. Vissa människor kan inte ha fel. Det är vad de inbillar sig själva iallafall. De får inte ha fel. De har aldrig fel. Alla andra har fel och trots att vänner informerar om att de är sårade och uttrycker hur mycket de bryr sig – så handlar det fortfarande om att inte ha fel och fortsätter att bråka om andra saker bara för att de ska kunna ha rätt i konflikten från någon vinkel. Att någon blir sårad är ett faktum. I detta faktum så blev det jag.

Jag bryr mig väldigt mycket. Ibland förmycket, uppenbarligen, och jag säger sanning som ingen annan vågar säga. Man jag säger dem för att jag är en vän.
Jag menar inte den ytliga sanningen. Utan mer ”han verkar inte bra för dig” eller ”du måste lämna honom”-sanningen.

Trots att jag kör flera mil fast jag hatar det, trots att jag ringer och bryr mig och ger råd, trots att jag gråter så arg jag är när jag bryr mig, att jag alltid har ställt upp i vått och torrt och fast jag älskar och uttrycker hur mycket någon betyder för mig – så är jag inte värd en ursäkt.
För det e viktigare att inte ha fel.

Recent Entries

• november 2011
• oktober 2011
• september 2011
• augusti 2011
• juni 2011
• mars 2011
• oktober 2010
• september 2010
• augusti 2010
• juli 2010
• juni 2010
• april 2010
• mars 2010

This entry was posted on söndag, oktober 10th, 2010 at 13:46 and is filed under Personligt. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.