När vi var på Genusföreläsning för föräldrar så pratade vi om hur svårt det är för pojkar att få vara ”tjejiga”. Vilket jag tycker är mycket synd. Alla pojkar är inte mindre känsliga eller mer fartfyllda från grunden. Man lär sina barn vilka de är. Man lär också sina barn vilka kön de har. Är de pojkar ska de vara stora, starka och tuffa med blåa kläder direkt från start och tjejer ska vara små, söta och snälla med rosa kläder. Det är det man presenterar för barnen som de känner till – alltså det de tycker om. 
Egentligen är det så att småpojkar ofta är känsligare än vad tjejer i samma ålder är – men de får ständigt höra att de ska tuffa till sig. Vilket är synd. Skulle inte världen se bättre ut med pojkar som förstår och kan förmedla känslor och känna sympati och empati för andra människor?

Bara för att en pojke vill ha kjol och leka med barbie betyder inte det att han vill vara en flicka – några vill - definitivt inte majoriteten. Och även om pojken vill vara en flicka är det viktigaste att han ska få vara vem han vill. Även om det är en hon.

Barn är barn. De leker och sätter sig in i olika roller ständigt. De lär sig och bearbetar vad de lär sig i leken. De bearbetar händelser och mycket annat i lek Därför är det viktigt att barn ska få vara barn och inte skilda kön.

Recent Entries

• november 2011
• oktober 2011
• september 2011
• augusti 2011
• juni 2011
• mars 2011
• oktober 2010
• september 2010
• augusti 2010
• juli 2010
• juni 2010
• april 2010
• mars 2010

This entry was posted on tisdag, april 27th, 2010 at 17:53 and is filed under Ur ett föräldra perspektiv. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.