fortfarande.
Jag e trött på att göra personer till lags ständigt när man inte får någonting för det.
Varför ska jag kämpa och varför lägs ansvaret på mig när någon annan faller? Det undrar jag. Precis som att jag inte har tillräckligt att tänka på.
Det beror mig in i benen och ut igen. Det berör mig genom blodet och igenom alla mina tankar och känslor. Alla mina nerver och vrår.
Fortfarande är det som jag aldrig velat ha det. Fortfarande är det mitt ansvar och jag som kämpar mer än någon annan. Trots att jag varit fri i snart 3år – Så är det jag och ingen annan.
Igår fick jag en miljon samtal och varje samtal sa jag samma saker. Ingenting hördes eller betydde någonting. Ingenting av det jag sa hade något värde eller mening. Men det e jag som ska prata och lyssna. Det är jag och ingen annan.
Recent Entries
- november 2011
- oktober 2011
- september 2011
- augusti 2011
- juni 2011
- mars 2011
- oktober 2010
- september 2010
- augusti 2010
- juli 2010
- juni 2010
- april 2010
- mars 2010
Kommentera