Hur feg kan man vara egentligen?
Framför mig finns det alternativ.. till kärlek och även till trygghet.
Någonting som jag också saknat de senaste 6åren då jag själv har dragit lasset till allt..

men för feg e jag nog för att ta det……

änsålänge iallafall.

Imorgon ska jag åka till Malmö.
Jag ska på en utbildningsdag där med titeln ”Utbildningsdag för tjejgruppsledare” och det ska bli väldigt intressant, givande och roligt.
anordnarna till denna utbildningsdag är KSAN. (www.ksan.se)

”Utbildningen utgår från det drogförebyggande handledarmaterialet ”BELLA Grus
och glitter 2 – för tjejgrupper” (KSAN/K.Byréus 2001, 2006). Dramapedagogen Erika
Marklund kommer att dela med sig av kunskap, metodtips och idéer kring att starta och
arbeta med tjejgrupper.”

Spännande va?

Idag jobbar jag.
Det är skönt att få jobba med små barn igen och ta det lugnt o skönt. De är ju så underbara och bedövar min bebislängtan lite..

Jag e ju ganska simpel och tråkig med mina små vardagsinflikningar..
Men det är helt okej. Idag får jag göra så. Jag är glad över att jag har tid på mig att sitta ner och dricka upp min 5iett-kopps kaffe och bara chilla.

Jag har någon allergisk reaktion på ögonen idag också.. det e ju kul att när man först har haft en fördjävlig kväll/natt så ska man vakna o se fördjävlig ut bara för det också. Typiskt som sjutton är det. Först känner man sig som ett jävla ufo, sen ser man ut som ett.

Men jag ska vara glad att jag har mina ögon.
Dom fungerar aldeles utmärkt – dessutom är dom rätt så vackra, om jag får säga det själv.

Det var den lilla koppen kaffe idag…

Ny dag – Nya tag! Idag är jag bäst! som det förövrigt stod på mitt ordkunskapstest i Svenska igår…
Lite självförtroendeboost behövs. Idag är nämligen en viktig dag.

Jag har tagit tillfället i akt att köra en del ur materialet från ungdomsstyrelsen – Ses Offline? under en samhällslektion på Munka folkhögskola idag, samt marknadsföra Tjejjouren Engla. Hoppas jag gör ett bra jobb!

Men det e klart jag gör

Jag e så svag ibland. Jag är så himla svag och när jag väl börjar tänka på saker och ting så går det inte att hejda någonting.
ibland vet jag inte vad jag tänker eller vad jag menar eller vad jag vill. Hur ska jag kunna att inte bry mig om saker och ting. Jag kan inte låtsas som att det inte gör mig så in i helvete illa att höra om honom och varje gång jag hör någonting om honom är det ett nytt svek som han har gjort. Någonting som jag inte visste om tidigare.

Jag såg honom som min bästa vän, min själsfrende. Jag vet att jag är löjlig när jag tänker att jag inte kan hitta bättre – för han var egentligen inte alls bra.. men endå. I flera år så såg jag honom som min bästa vän och den som jag älskade nästintill likamycket som mitt eget barn och jag har offrat så mycket av mig själv till honom. Det känns som att jag sitter fast i honom och jag kan inte komma loss.

Jag är så jävla ledsen ikväll och framför allt helt livrädd och slutkörd. Totalt slutkörd.
Det finns ingen som vet så mycket om mig, som han gör. Det finns ingen som kan kan få mig att känna som han gjorde.
Jag känner mig så jävla töntig men allt som jag kallade för trygghet fanns med honom och mig. Men ingenting finns kvar så vad finns kvar nu? Jag vet knappt vad jag heter nu.

Andra dagar är jag stolt. Men jag vill inte nu.

Jag vill inte ta i någon annan nu. Jag vill inte tänka på någon annan nu. Jag vill inte höra någon annans röst. Jag vill bara spy.
Spy som in i helvete.

och det här får inte hända..

Jag spyr för andra människors ideal om hur kroppar ska vara. Jag spyr för kvinnoideal och smalhet och jag spyr spyr spyyr på allting nu.

Jag vågar aldrig igen. Så känns det. Jag vill aldrig igen.

Oj vad snabbt man kan byta åsikt om en människa..
Ena dagen kan man tycka en sak och sen kan det hända saker som får en att förstå att man verkligen inte passar ihop…

Det känns som om jag borde byta titel på min blogg eftersom jag har dåligt med sådana inlägg just nu i mitt liv..
Det kommer ju bli bättre när jag är på banan igen.

För första gången sedan allt hände såg jag honom. Jag frös till is och tiden stod stilla.
Jag var verkligen inte beredd. Verkligen inte.

Jag saknar honom inte när jag ser honom. Det är för infekterat för det!
Men jag backar för allt annat runt omkring mig just nu. Jag vill inte och kan inte ha någon nära mig.
Det är förtidigt. Jag har fått bevis för det nu och trots att jag försökt att strunta i bevisen så funkar det inte.

Jag måste ha mig själv nu att ta hand om. Jag kan inte ta hand om någon annan än mig själv och min dotter just nu. Jag har en miljon lådor och soppåsar att sortera och en miljon tankar att rensa samtidigt som jag ska göra uppgifter och läxor.Jag behöver inga osäkra spel och lekar. Jag kan inte ta hand om någon annan. Jag klarar inte av mer ansvar.
Iallafall inte i mitt privatliv.

 Hissen har åkt ner nu och ingen fick följa med. Det var jag, min dotter och mitt liv som fick åka i hissen. Det blir bäst så.