Världens bästa brudar <3
Här har ni en viktig länk; http://www.youtube.com/user/feministiskvideo
Bokstorm.
Igår var jag på gränslösa och hittade tre nya böcker. Eller rättare sagt – jag fick begränsa mig till tre nya böcker!
Våldtäkt & Romantik, Katrine Kielos.
Det här är en bok om våldtäkt. Inte som ett symptom och inte som ett instrument för att plocka politiska poäng. Inte heller som en symbolfråga som belyser andra orättvisors relativa allvar.
Få saker är så accepterade i samhället som kvinnors rädsla. Även de mest högljudda anti-feminister är förstående inför denna rädsla. Många är de som vill följa dig hem, pracka på dig alarm, och lära dig att alltid ha mobilen påslagen i handen.
Men – självförsvar börjar i att man definierar den egna kroppen som något som är värt att försvara. Som något som är värt att uttrycka en självständig vilja. Som har rätt att röra sig ute i världen utan att behöva be om ursäkt för det med varje ängslig rörelse.
Därför måste kvinnan göra uppror mot rädslan och mot den kultur som konstruerar henne som våldtäktsbar. Vi måste prata om våldtäkt för vad det är, och vad det gör. Mot kvinnor. Med kvinnor, idag.
Den amerikanska mardrömmen, Susan Faludi.
Vad finns det för samband mellan terrorattacken mot World Trade Center 2001 och John Wayne och Doris Day? I artikel efter artikel som publicerades efter attacken hyllades män som hjältemodiga brandmän och soldater medan kvinnor presenterades som hjälplösa, sörjande mödrar och gravida änkor. Varför blev attacken en förevändning för att återupprätta förlegade hemmafruideal?
I Den amerikanska mardrömmen söker Susan Faludi förklaringar bakåt i historien, tillbaka i pionjärtiden på 1700-talet då urtypen för den amerikanske hjälten en stark vit man som försvarar värnlösa mödrar och döttrar från barbariska angripare skapades. Faludi visar hur politikerna, media och populärkulturen i en tid av nationellt hot väckte liv i en falsk myt och på så sätt undvek en seriös debatt om 11 septembers orsaker och långtgående konsekvenser.
Alexandramannen – vår tids största nätsexhärva, Katia Wagner.
När 17-åriga J. kliver av planet på Malmö flygplats väntar Alexandramannen på henne. Han har en röd ros i munnen. Det är Alexandra som via internet övertalat J. att resa till Atheer Al Suhairy. Han vill köpa sex. Efteråt tycker han att helgen varit perfekt. Hon beskriver den som en mardröm.
I april 2007 dömdes 31-årige Atheer Al Suhairy mot sitt nekande i Sveriges hittills största nätsexhärva. Han fick tio års fängelse för sexbrott mot närmare femtio unga tjejer och för att ha använt täcknamnet Alexandra på internet.
I boken Alexandramannen ger han sin version av det som hänt. Det gör också J. och ytterligare fem unga tjejer. De berättar om timslånga chattar på nätet med Alexandra, om sexträffar med Atheer Al Suhairy och om ett samhälle och en vuxenvärld som svikit totalt.
Tre väldigt intressanta och viktiga böcker!
ett brev till en älskad vän.
Detta inlägget skriver jag för att jag älskar någon väldigt mycket. Det är till en väldigt stark och fantastisk kvinna. En kvinna som har rest sig från en näradödenupplevelse. Rest sig efter många års förnedring under uppväxten. Hon har fått ta aldeles för mycket ansvar för tidigt i sitt liv. Hon har vänner och älskade som hon har förlorat. Hon har rest sig från depressioner, panikångest och ätstörningar. Besvikelser, otrogenheter, slag och kränkningar. Hon är nu en vuxen underbar kvinna som lärt sig att älska livet och driver ett eget företag – som hon har byggt upp från grunden aldeles själv. Jag beundrar henne något så fantastiskt och jag är så stolt över henne!
Det finns ingen annan jag känner som har varit med om så mycket som hon har. Hon är en kvinna som ska belönas med kärlek och applåder.
Jag älskar dig, min älskade underbara vän. Du har hjälpt mig att växa upp och hatat och älskat mig i nöd och lust. Du har blandat ditt blod med mitt och du har varit med mig i mina bästa och värsta stunder. Vi har delat allt i hela världen och det finns nog inte mycket som vi inte vet om varandra.
Människor säger ofta att vi ser ut som systrar. Det är för att vi är det. Så är det. Jag har aldrig älskat eller hatat en vän som jag älskar och har hatat dig. Så är det. Vi är systrar. Och jag försöker allt vad jag kan att rädda dig när jag ser att någonting är fel. Jag har varit där själv och jag ser alla signaler och kommer inte låta dig hamna i fördärvet som jag var i själv.
Jag gav mitt liv till en människa som älskade mig. En människa som inte kunde ge lika mycket som jag förtjänade utan lät mig hamna i fördärvet för att han var aldeles för uppslukad av sig själv och sitt eget. Jag hatade alla som berättade det för mig och jag var så blind som så många andra i samma situation. Men när mörkret föll över mig och jag satt där ensam när han gjorde de dåliga dagarna. När han var aldeles för uppslukad av sig själv och jag fick tid att tänka på vem jag egentligen var och var jag hade hamnat. Jag vet inte vilket som var värst. Om det var skulden till mig själv för att jag stannade när alla andra eller när jag själv egentligen talade om att jag borde gå. Jag frågade mig själv och alla andra om jag överreagerade på hans beteende men ingen tyckte det och jag vet idag att jag underreagerade något så fruktansvärt. Jag dog. Jag orkade inte leva mitt liv. Jag orkade inte träffa mina älskade vänner på en fika för jag visste inte vem jag var längre. Dessa underbara människor som jag känt i nästan tio år kunde jag inte prata med längre. Jag var bara ett skal som ville sova och försvinna. Dessutom började jag bli lik honom. Jag blev labil och kunde lätt hata människor i min omgivning om de sa någonting som var fel. Han gjorde så jag hatade dig en kort period i mitt liv. För jag visste inte vem jag var.
Jag visste alla varningar. Jag såg dem men jag tittade rakt igenom dem som om de vore luft och vissa stunder var relationen viktigast i hela världen. Viktigare än min hälsa och mina vänner. Viktigre än mat och musik. Men jag grät så mycket och jag oroade mig så mycket som jag aldrig har oroat mig förut. För den här människan som jag kände att jag var tvungen att ta hand om. Han mådde ju så dåligt. Han hade ingen annan än mig. Det var bara jag som kunde hjälpa honom. Ingen lyssnade han på som han lyssnade på mig. Men han lyssnade inte tillräckligt mycket för att sluta med sitt beteende.
Jag har så många citat från så många kvinnor som bekräftar mina känslor.
Jag har så mycket fakta och så mycket erfarenhet. Jag har så mycket oro och ilska i min kropp. Men framförallt har jag så mycket kärlek.
”Den kärleken jag kände för honom, något liknande kommer jag aldrig att känna i mitt liv igen. Det var så stort.”
”Jag tyckte synd om honom. För han berättade hur han hade haft det… mentalsjukhus. Han hade blivit så misshandlad sedan han var barn. Så han kunde verkligen inte hjälpa att han var som han var. När han berättade kände jag hur det verkligen gjorde ont i hjärtat att höra honom. Jag tyckte verkligen synd om honom, sådär jätteallvarligt. Eftersom han sa att han älskade mig så mycket och jag var det finaste, det enda, han hade tänkte jag att om jag älskar honom och finns där så mår han bättre, eller han har iallafall mig då.”
”Han var ju normal emellan gångerna. Och jag tänkte att om han är normal mellan gångerna så måste det ju vara mig det är fel på. Det är jag som trycker på någon knapp som gör att han blir såhär. Jag menar.. någonting måste det ju vara som, som utlöser det här. Så att jag gav mig själv skulden mer eller mindre.”
”Jag var den enda för honom. Han hade ingen annan än mig, så försvann jag hade han noll och inget”
”Jag började ju tänka men jag trodde ju inte på henne. Jag trodde hon överdrev för hon var rädd. Jag trodde att hon överförde sin rädsla på mig.”
”Bra länge trodde jag att hon (psykologen) satt och ljög för mig. Jag satt och försvarade honom hela tiden fast jag visste varför jag hade lämnat honom. Jag visste ju exakt varför jag hade flytt därifrån men ändå satt jag och försvarade honom.”
”Jag är meningen om att han utplånade hela mig. Allt vad jag tyckte eller kände eller mina värderingar och min moral det tog han bort. Och så var det bara han, han, han.”
”Jag har pratat om att lämna honom hur länge som helst. Alla har uppmuntrat mig till det. Alla vet ju. Jag är som en öppen bok.”
Flickor ska vara rosa.
För några månader sedan så fick jag syn på en bokserie om vett & Etikett för barn.
Jag bläddrade genom boken och ansåg och anser fortfarande att boken är helt galen.
En bok handlar om att man ska säga förlåt när man gör någonting fel. Barnen jämförs med apor i boken.. ”Aporna skräpar ner på zoo. Slänger bananskal på marken. Hade de förstått vad vi menat hade vi velat att de sa förlåt. Man får inte göra så.. ” (liknande text).
Förstår barnet vad som menas så får barnet ett klistermärke att klistra i boken..
Jag anser att hela ideen är absurd.. och boken är fruktansvärt.
Häromdagen när jag satt och fikade med min älskade Emma så kommer det in en mamma med sin dotter – som var klädd som en prinsessa. Väldigt rosa, glittrigt, fint och lugnt.
Hon hade köpt en av böckerna till sin dotter och en bok till dotterns vän som senare skulle komma. Hon satt även och lovprisade boken för den andra flickans mamma.
Jag blev väldigt förvånad. Vilket praktexempel.
Flickor ska vara rosa, glittriga, lugna och framförallt ska de vara bra på vett och etikett.
Sverige har Europarekord på våldtäkter
Så! Nu räcker det med snacket om att vi kvinnor har det mycker bättre här än i andra länder. Ja, det har vi. Men vi blir också mest våldtagna i hela Europa. Det är väl fan inget att skryta med!
Jag blir så förbannad FÖRBANNAD FÖÖRBANNAD!
morgon med pippi långstrump.
Pippi Långstrump är på hög volym i vardagsrummet. Min dotter sitter och äter riskaka i vår ena soffa och jag sitter, o myser under filten, i den andra.
Hon reflekterar över att Tommy o Annika ligger i sina sängar och man hör deras röster fast deras läppar inte rör sig.
- Dom pratar inte, säger hon.
- Nej det har du rätt i, svarar jag. Jag tror att dom tänker.
Det är mulet ute och doften av hav småblåser in från balkongen. Jag känner mig trött men nöjd.
Min dotter kommenterar små saker om Pippi filmen med jämna mellanrum. Upprepar vad de säger, berättar om vad de gör. Hon tar in allting och värderar. Hon är en väldigt smart tjej!
Jag älskade också Pippi när jag var liten. Pippi är cool.
Posteruppsättning
-
- Fia me cola
Idag har jag och Fia åkt runt och satt upp Englaposters.
Duktigt suktigt! Kul kul
Tack Fia! För hjälpen!
Syster Sol – dömd att bli bedömd.
En bra och tankvärd låt, verkligen.
Även en härlig brud!!
Jag låter kanske galen.
Jag har några ideer och projekt som jag tänkte starta imorgon faktiskt.
Jag har ideer om fotografier jag vill ta och mixtra med för att nå ut med budskap. Jag har även ideer till målningar jag vill göra.
Jag har brytit mig loss för arbetena som jag hatar nu. Jag känner mig fri – samtidigt säger den mänskliga roboten i mig att jag är en förlorare och en lat fegis. För att jag inte står ut med mer skit eller slit.
Men det känns som om jag börjar vakna nu och förstå. Jag börjar förstå varför jag aldrig har har passat in.
Jag är helt enkelt inte programmerad som andra. De har inte kommit åt mig. Min inre kraft har alltid drivit mig till något annat.
Jag har aldrig vetat varför det alltidv arit så svårt för mig att göra som alla andra gjort. När min ångest alltid varit en upplysning om att det varit något fel på min omgivning – har jag tolkat det som om det varit fel på mig själv..
Jag låter kanske galen – men det är det de vill vi ska tro!
Men nu – när jag gör det jag vill och brinner för – lever jag och mår bra och skrattar. Jag behöver inga mediciner eller läkare. Jag behövde älska mig själv och sätta mig själv i första platsen. Och Kärleken.
Jag låter kanske galen – men jag e bara oerhört smart. 
tjoho!