Du måste vara jävligt trött på ojämställdhet » deprimerad

Man ska inte glömma. Men man ska inte komma ihåg allt.

kvinniska — Sun, 18 Apr 2010 20:50:49 +0000

Oftast har jag glömt saker som hänt mig. Det liv jag levde tidigare är som bortblåst. Men vissa stunder kommer det dofter blåsandes eller ord viskandes, musik spelandes eller bilder visandes – som får mig att minnas allt. Mina vänner påminner mig ibland om mycket som jag glömt, förträngt. Ibland gråter jag, ibland är jag tyst och ibland är jag arg. Ofta är jag likgiltig medan jag andra stunder kan prata om det som om det vore ingenting.
Men det är inte ingenting – det är mycket.

Ibland går luften ur en och man ramlar baklänges medan man står upp, sitter eller ligger. Ibland går drömmar i kras och hopp fräter som salt i slickade sår.

kvinniska — Sun, 18 Apr 2010 20:45:10 +0000

”Barnets situation ( anledning till fara, miljö, droger, psykiska/fysiska status, reaktioner, kroppsspråk etc.):
Patrullen var på adressen med anledning av att *** hade sprungit ute på gatan med yxa och svärd.
Patrullen ingriper mot mannen och vid visitation så har han ett antal knivar gömda i underbyxorna, nedstuckna i strumporna.
*** är stressad och rädd och säger sig vara jagad av ett gäng. Han är påverkad av alkohol och i ett mycket dåligt skick. Han säger sig ha druckit under två veckor och patrullen kunde se att hygien var kraftigt eftersatt. Katterna hade bajsat i hela lägenheten och matrester fanns överallt i lägenheten.

Han uppgav att han skulle haft sin dotter hos sig i helgen men att modern till flickan inte låtit dottern komma då hon hört att han låtit berusad. *** säger att dottern istället ska komma till honom den kommande helgen.

Undertecknad fick bra kontakt med *** och han berättade att han mådde mycket dåligt och att han kände att han inte hade kontroll över sitt agerande och sitt liv. Jag kände att han svajade väldigt i sitt humör och han verkade paranoid. Detta skulle vara skälet till att han hade knivarna på sig. Han hade dessutom vid anträffandet ett metallrör instoppat i byxlinningen.

I lägenheten rådde kaos och oreda. Barnleksaker blandade med skräp och skit från katterna.”

det brister

kvinniska — Tue, 23 Mar 2010 09:17:10 +0000

Jag har ringt nu. Jag fick prata med en väldigt snäll och sympatisk man, Jimmy. Han hade vacker telefonröst och fick mig att känna mig trygg.
Första sekunden jag hörde att det var en man som svarade blev jag stel i hela kroppen och jag kände hur luften rann ur mig. Hur ska jag orka att bevisa mig själv inför den här personen? Men det gick bra och jag berättade allt med en väldigt skör och darrande röst – med varje sekund nära till tårar.

Efter anmälan var klar och jag lagt på kom älskling och berättade hur stolt han är över mig. Då börjar tårarna spruta ut och jag känner mig som ett litet barn. Jag håller för öronen när han pratar och jag aktar mig för hans kärleksfulla klappningar.
Jag känner mig inte stor och stark – jag känner mig så liten att jag vill lägga mig ner och försvinna! Jag vill bara låta mörkret svepa in mig i sitt hemska täcke. Men han låter mig inte. Han avvaktar, är kärleksfull och får mig på mina fötter igen.

Det är viktigt att komma ihåg att det finns män som är underbara i stunder som denna. Det är viktigt att komma ihåg vem man är.