Du måste vara jävligt trött på ojämställdhet » Personligt

Imorgon är jag ingen – sanningen om LAS.

kvinniska — Wed, 15 Jun 2011 11:38:16 +0000

Här sitter jag på min rast med en kopp ljummet kaffe och mumlar surt för mig själv. Jag är utmattad. Idag har jag ett 10timmars pass med en halvtimmes rast i mitten. LAS (Lagen om Anställning) har diskuterats och jag känner att den diskussionen tar ut mig mer än att jobba så många timmar som jag gör idag eftersom jag blir så upprörd och uttömd på min ork och värdighet. Jag har tidigare blivit varnad för att ens kolla upp mina ”LASdagar” eftersom det nog börjar närma sig att lagen måste tillämpas. Idag kom alltså diskussionen upp igen och jag fick berättat för mig att om jag nu vill arbeta mer så kan jag avsäga mig rätten till LAS, annars kommer nog inte min telefon ringa mer om jobb. PM skickas ut om mig till hela kommunen och ingen har tillåtelse att ringa mig - även om de är jättenöjda med mitt jobb och även om de behöver en vikarie. Det finns ingen som tänker på att jag inte har någon a-kassa eller inte är berättigad till alphakassa. Det finns ingen som tänker på att jag har ett barn som jag måste ha råd att ta hand om. En hyra att betala för att ha någonstans att bo. Det finns ingen som tänker på att jag faktiskt har behövts så mycket att jag har kommit fram till LAS och att jag är här nästintill varje dag. Att jag alltid ställer upp och jobbar 10timmar fler dagar än vad heltidarna gör…

Det får mig att tappa orken. Att vilja gå härifrån och det får mig att nästan kräkas. För i systemet så räknas jag som ingenting. Inte för någon.

Shut up dollface!

kvinniska — Wed, 13 Oct 2010 09:34:39 +0000

Nu kanske ni kanske förstår min msn

Sluta lipa, kvinna , och ta tag i dig själv! sa jag precis till mig själv och sitter nu o letar efter olika fonder att söka pengar från. Till Engla, och mig som arbetare.

Önska oss lycka till!

Hittills har jag luskat fram 13st.

Snart snubblar jag ner för backen och jag orkar inte komma upp igen.

kvinniska — Wed, 13 Oct 2010 08:56:05 +0000

Vad är detta..? Jag e så trött på att inte veta hur jag ska få en inkomst om ett par månader. Det är alltid såhär. Slit slit slit. Oro oro oro. För jag vet ALDRIG hur nästa månad kommer se ut eller hur nästa termin ser ut… det är fruktansvärt jobbigt och väldigt skrämmande. Jag har ingen A-kassa och jag har inte rätt till Alphakassa. Då är det soc eller arbetsförmedlingens aktivitets stöd som gäller. Men soc hjälper inte om man har haft överskott (pengar utöver existensminimum)någon månad och det tar tre månader (minst) att få aktivitetsstöd av försäkringskassan via arbetsförmedlingen…..

Nu sitter jag här på nålar.. och det kommer inte släppa.

Hjälp mig då!

Stop – you are killing me.

kvinniska — Sun, 10 Oct 2010 18:54:17 +0000

Nu är det bevisat. Jag bryr mig förmycket – så mycket att jag har fått magsår. Och det e på riktigt – inte på skoj. Jag är dessutom mycket trött på det. Mycket mycket. Inte så att jag vill sluta bry mig om människor. Men så att jag skulle vilja sluta tänka på saker som ändå inte löser sig. Som går runt och runt o loopar utan utväg.
Varför ska jag bry mig om min sambo helt plötsligt röker för att han e uttråkad, när han slutade för ett år sen? Varför ska jag bry mig om varför vissa föräldrar vill ha kaffe och cigg innan de ger barnen frukost? Varför ska jag bry mig om hur sexistiskt samhället är? Varför ska jag bry mig när någon av mina bästa vänner gnider sin röv mot min pojkväns kön? Varför ska jag bry mig när någon ska ringa och skrika på mig för att jag bryr mig? Eller varför ska jag bry mig om människor som inte ger tillbaka det jag ger dem?

Nej, jag måste sluta helt enkelt. Jag måste sluta – annars kommer mitt magsår blöda och så måste jag börja få samtalsstöd. Innan jag blir knäpp – måste jag sluta.

en välbehövlig puss

kvinniska — Sun, 10 Oct 2010 13:33:50 +0000

Puss på mig, älskling <3

Jag älskar dig!

Faktum.

kvinniska — Sun, 10 Oct 2010 12:46:58 +0000

Vissa människor har svårt att acceptera deras eget dåliga samvete. De har svårt att acceptera andras känslor och istället för att be om ursäkt så förnekar dem och ifrågasätter. Vissa människor kan inte ha fel. Det är vad de inbillar sig själva iallafall. De får inte ha fel. De har aldrig fel. Alla andra har fel och trots att vänner informerar om att de är sårade och uttrycker hur mycket de bryr sig – så handlar det fortfarande om att inte ha fel och fortsätter att bråka om andra saker bara för att de ska kunna ha rätt i konflikten från någon vinkel. Att någon blir sårad är ett faktum. I detta faktum så blev det jag.

Jag bryr mig väldigt mycket. Ibland förmycket, uppenbarligen, och jag säger sanning som ingen annan vågar säga. Man jag säger dem för att jag är en vän.
Jag menar inte den ytliga sanningen. Utan mer ”han verkar inte bra för dig” eller ”du måste lämna honom”-sanningen.

Trots att jag kör flera mil fast jag hatar det, trots att jag ringer och bryr mig och ger råd, trots att jag gråter så arg jag är när jag bryr mig, att jag alltid har ställt upp i vått och torrt och fast jag älskar och uttrycker hur mycket någon betyder för mig – så är jag inte värd en ursäkt.
För det e viktigare att inte ha fel.

Konstigt man får magsår…

kvinniska — Sun, 26 Sep 2010 17:43:04 +0000

Varför är det så att man ska vara gjord av stål nuförtiden? Man ska ha en miljon bollar i luften och helst ska man göra det för någon annan och göra saker som man inte vill för att kunna betala sin hyra och sin mat.

Just nu har jag en miljon bollar i luften. Jag pluggar, jag jobbar, jag jobbar med Engla, jag svarar på frågor från frågelådan på tjejjouren.se, jag är småbarnförälder, sambo och ska hålla mitt boende i skick från disk, tvätt o andra orenheter – samtidigt som jag ska underhålla ett socialt nätverk. Jag ska kunna hantera alla dessa saker och gör jag något som är fel - som att dubbelboka en vikarietid - då smäller det och ansvaret ligger genast på mig som enskild individ och inte på företagets eller systemets brister.

Jag har valt alla saker själv. Det vet jag. Jag älskar att jobba med Engla. Det är min passion. Jag älskar barn – som jag vikarierar med och jag pluggar någonting som jag vill. Men jag måste göra alla sakerna för att kunna överleva och betala min hyra. Det räcker inte att jag gör det jag älskar. Så är det för många idag. Men om alla gjorde det dom älskade och fick lön för det hade samhället varit mer lönsamt och mindre stressigt.
För alla hade valt olika. Så är det ju.

Jag hade inte valt att jobba med att sitta på espressohouse och dricka ICV – jag hade valt att arbeta på en tjejjour och allt vad det innebär. För det finns saker som man älskar, som man inte vill arbeta med utan man vill ha kvar dem som fritidsintressen och vid lite speciella tillfällen – inte arbete.

Gör man inte som någon annan vill, i dagens samhälle. Så ska man bli förhörd om varför och det räcker inte med att man säger att man inte vill eller att man inte trivs eller att man inte vill arbeta med just det yrket är inte skäl nog att inte göra det. Man ska vara olycklig helt enkelt – bara man är ett kuggjhul i systemet så gör man nytta. Då betalar man skatt och en duktig människa – ingen individ. För vem man är som person. Det vet ingen och det spelar ingen roll.

Nej är ett Nej

kvinniska — Wed, 25 Aug 2010 09:49:44 +0000

Click here to view the embedded video.

Världens bästa brudar <3

Här har ni en viktig länk; http://www.youtube.com/user/feministiskvideo

morgon med pippi långstrump.

kvinniska — Fri, 23 Jul 2010 07:41:46 +0000

Pippi Långstrump är på hög volym i vardagsrummet. Min dotter sitter och äter riskaka i vår ena soffa och jag sitter, o myser under filten, i den andra.
Hon reflekterar över att Tommy o Annika ligger i sina sängar och man hör deras röster fast deras läppar inte rör sig.
- Dom pratar inte, säger hon.
- Nej det har du rätt i, svarar jag. Jag tror att dom tänker.

Det är mulet ute och doften av hav småblåser in från balkongen. Jag känner mig trött men nöjd.

Min dotter kommenterar små saker om Pippi filmen med jämna mellanrum. Upprepar vad de säger, berättar om vad de gör. Hon tar in allting och värderar. Hon är en väldigt smart tjej!

Jag älskade också Pippi när jag var liten. Pippi är cool.

jag bara ruttnar bort.

kvinniska — Mon, 12 Jul 2010 17:39:17 +0000

Vissa kvällar vill man bara försvinna. Poff!
Ikväll är en sån kväll. Jag bara sitter och längtar och drömmer.
Jag vill härifrån! Jag sitter på ett jobb som jag fullständigt avskyr och är så trött på. Ett jobb som jag har varit på nu 5somrar i rad utan att ens få en antydan om jag skulle vilja jobba mer på fast de vet att jag e arbetslös till hösten och alla höstar hittills. Det leder ingenstans och jag bara sitter här och ruttnar bort.