Imorgon är jag ingen – sanningen om LAS.

kvinniska — Wed, 15 Jun 2011 11:38:16 +0000

Här sitter jag på min rast med en kopp ljummet kaffe och mumlar surt för mig själv. Jag är utmattad. Idag har jag ett 10timmars pass med en halvtimmes rast i mitten. LAS (Lagen om Anställning) har diskuterats och jag känner att den diskussionen tar ut mig mer än att jobba så många timmar som jag gör idag eftersom jag blir så upprörd och uttömd på min ork och värdighet. Jag har tidigare blivit varnad för att ens kolla upp mina ”LASdagar” eftersom det nog börjar närma sig att lagen måste tillämpas. Idag kom alltså diskussionen upp igen och jag fick berättat för mig att om jag nu vill arbeta mer så kan jag avsäga mig rätten till LAS, annars kommer nog inte min telefon ringa mer om jobb. PM skickas ut om mig till hela kommunen och ingen har tillåtelse att ringa mig - även om de är jättenöjda med mitt jobb och även om de behöver en vikarie. Det finns ingen som tänker på att jag inte har någon a-kassa eller inte är berättigad till alphakassa. Det finns ingen som tänker på att jag har ett barn som jag måste ha råd att ta hand om. En hyra att betala för att ha någonstans att bo. Det finns ingen som tänker på att jag faktiskt har behövts så mycket att jag har kommit fram till LAS och att jag är här nästintill varje dag. Att jag alltid ställer upp och jobbar 10timmar fler dagar än vad heltidarna gör…

Det får mig att tappa orken. Att vilja gå härifrån och det får mig att nästan kräkas. För i systemet så räknas jag som ingenting. Inte för någon.

Stulna brudar

kvinniska — Wed, 16 Mar 2011 10:23:56 +0000

Klicka här!

Du måste vara jävligt trött på ojämställdhet » Media

Imorgon är jag ingen – sanningen om LAS.

Stulna brudar